Jag lever! Om än bara nästan känns det som...


Efter sammanlagt fyra nätter på akuten, en ambulansfärd och ett par besök på HC har jag äntligen fått en diagnos; gallsten. När vi efter 78 timmars konstant galen värk än en gång åkte in till akuten i måndags natt fick jag äntligen träffa en läkare som tog mig på allvar. 2 minuter tog det för henne att ställa en diagnos och skriva en akutremiss till ultraljud. Innan detta besök har jag bara pumpats med medicin, och skickats hem utan att man gjort något riktigt försök till att ta reda på vad felet var, man ville bara ta bort smärtan och skicka hem mig. Tänk vad otroligt många timmars lidande man hade kunnat bespara mig om man bara tagit sig tid till att ställa en diagnos lite tidigare. För den smärtan jag haft har inte varit av denna värld, grotesk, konstant och nästintill panikartad. I flera dygn åt gången. 


Men så, ultraljud, ett besök till på akuten och sen blev det inskrivning på kirurgavdelningen omdelbart. Operation morgonen därpå där hela gallblåsan tog bort, tyvärr satt stenar fast i gallgången så ännu en operation ska göras på onsdag. 


Nu är jag hemma på permission med fyra hål i magen. Och även om jag saknar sköterskorna som kommer springandes med morfin så fort man ringer på klockan så är det obeskrivligt skönt att vara hemma och veta att jag kommer bli bra igen. 

Jag ser att ni kikat in här ganska flitigt även under min frånvaro och även om jag nog kommer hålla mig från bloggen en stund till så uppskattar jag era små avtryck härinne ska ni veta! 

Tack ♥

Kan man vara för stressad utan att känna det? Stresssjukdomar är inget jag nånsin varit personligt engagerad i, men den senaste veckan har jag undersökt det närmare på det enda sättet min generation kan, Google. 

Jag är i princip ständigt stressad på alla mina jobb, men älskar det! Jag skulle inte trivas på ett för långsamt arbete där jag inte pressas och tvingas prestera under deadline. Just stressen är nästan det bästa som finns, på hockeyn när kön till biljettluckan är 80 meter lång 5 minuter från nedsläpp, då tycker jag det är riktigt kul.

Är det stressande att blogga, att ständigt ha något nytt att visa upp, att leva under "hon som har det så fint hemma" ? Kanske, men även här triggas och njuter jag av att kolla besöksstatistiken, läsa kommentarerna och uppmärksamheten som jag får av något jag själv skapat. Det här är min, något redigerade och väldigt ytliga, dagbok och jag tycker ändå att jag fortfarande bloggar mest för min egen skull. Men google säger att jag kanske har fel. 





Min kropp har av nån anledning sagt ifrån. Densamma är nu under diverse utredningar.

Om det är symptom på stress eller om det är en "riktig" sjukdom är än så länge oklart. Det tog ett par nätter på akuten för att jag skulle ta det på allvar, så tills de vitklädda herrarna kan bringa klarhet i det hela tar jag en paus. 

 

Sköt om er ♥

Herr Bomp var i helgen i Stockhom och sprang Midnattsloppet, det krockade tyvärr med jobbet på Läkerol och European Trophy så jag kunde jag inte följa med. Och eftersom jag är världens mest mörkrädda så sov jag "hemma" igen, hemma hos mamma. Fina mamma med världens finaste sovrum. 

Jag fck ju såklart inte sova här utan i datarummet med en galen hund som sängkamrat =)

 

Som den siffer- / bokstavs- / grafiska printälskare jag är, är jag förstås galet förtjust

i Stendig calendar. Den är 122 x 91 cm och har faktiskt funnits i en halv evighet, 46 år för att vara exakt. 1966 designades den av Massimo Vignelli och samma år visades den upp på Museum of Modern Art i New York. Den ingår numera i den ständiga kollektionen och är otroligt populär i museets shop. 


 

 

Svårare är däremot att hitta en återförsäljare som gör att vi i Sverige kan få tag på en.

Jag har för mig att jag snubblat över den nån gång för ett par år sedan. Nu har jag halvt googlat ihjäl mig utan att finna den. 

Jakten fortsätter. 

Så var även denna helg snart till ända. Mysfredag hemma hos mamma med massor av god plockmat och myslördag i stugan med entrecote och hundbadande. 

En enda ledig dag återstår nu och lite orolig är jag över sovrutinerna. Dom ruckas en hel del under semestern och vi går sällan och lägger oss före 02.00. Även om jag även i normala fall är den som ramlar in sist på jobbet varje morgon så duger det inte med 6 timmars sömn. Nu är det skärpning, ikväll ska jag i säng 00.00 och inte en minut efter det! 

 

Idag tog vi en bilfärd tur och retur till pappas jobb för att köpa en träbit, en 30 x 200 cm lång träbit som snart ska få bli till en husnummerskylt. Den står nu grundad på altanen och bara väntar på att bli ompysslad =)

 

Hos pappa fick vi också en fantastisk bröllopspresent, en otroligt vacker och stor gammal glasflaska som nu trivs ute på altanen. I vinter får den nog fyllas med batteridrivna små ljusdioder och sprida ett fint sken inomhus.

Jag har ingen aning om hur gammal den är, var den kommer ifrån eller vad den använts till men den liknar en gigantisk apoteksflaska. Vacker är den i alla fall!

Efter en härlig dag fylld med glada barn och paket i massor har lugnet nu har lagt sig över Åkerbärsvägen. Skönaste ungen har blivit hela fyra år och överrösts med bilar, brandmannautstyrsel, godisnappstårta, snygga pjucks och massor av annat skoj. 

Vi längtar nu efter spagetti och köttfärssåsen som puttrar på spisen efter alla sötsaker vi mumsat i oss under dagen. 

 

För att fira svärfars 60-årsdag åkte nio glada medlemmar av klanen Westerlund en sväng till Åland.

Riktigt lyxiga hytter med enorma fönster där man kunde sitta och gapa över den vackra utsikten. Annars brukar ju hytterna inte vara det man direkt längtar till på en kryssning, men här var det verkligen tummen upp! Inredningen i sig var väl kanske inte nyligen uppdaterad, speglar ovanför sänggavlen, speglar i taket, speglar bredvid sängen och spegel mitt emot sängen gjorde rummet aningen... porrigt... =)


 


Riktigt mysigt har vi i alla fall haft och gått igenom alla klassiska delar av en kryssning; ätit buffé, spelat bort pengar, lyssnat på live-dansband, handlat på taxfree och därmed bubbat många och tunga kassar till bilen...

 

En fin början på semestern! 

Ja nu är den äntligen här!

Jag ska iofs jobba 3 av mina 19 lediga dagar, men vad gör väl det? 16 dagar av resor, sovmorgnar, sena middagar på altanen, kortspel och läsning ligger nu framför mig. Vi har några kortare resor planerade men tar dom flesta dagarna som dom kommer.

16 dagar av ledighet. Härligt!

I lördags styrde hela familjen Engström/Westerlund/Nansing/Westberg-Löfgren/Myrzell sina bilar till Dalarna och Leksand Strand. En heldag på Sommarlandet stod på agendan och som vi lekte! Jag har aldrig haft sån träningsvärk, mycket tack vare den enorma studsmattan här precis ovanför. Trampbåtar och bilar gjorde även sitt för lårmusklerna. Men roligt hade vi!

Otroligt vackert vid Siljan som var svårt att fånga på bild.

Här gjorde jag ett redigt sitthopp i en slänt och lyckades sträcka nån muskel i halsen jag inte ens visste att jag hade. Måndagen på jobbet spenderades därför så blickstilla det bara gick...

Jag har verkligen världens finaste abetskompisar, titta bara vad dom överraskade mig med idag! 
♥♥♥

 

 

 

 

 

I smyg och alldeles själva har vi planerat vår dag. Och den blev precis så som vi önskat oss den. Vi vigdes i stadshuset, ringarna byttes på bron i Bourlongerskogen där vi träffades första gången för 12 år sen, mass-mms och facebookstatus berättade för alla vad vi gjort, och kvällen spenderades på tu man hand på vackra Sätra Brunn Spa. 

En helt perfekt dag, perfekta ringar och en perfekt make. Jag kunde verkligen inte fått det bättre och jag hoppas att jag aldrig glömmer bort hur lyckligt lottad jag är!

.

Idag var det Fallens dag i Älvkarleby, vi tog en sväng förbi och såg skådespelet när 700 kubikmeter vatten forsade ut genom dammluckorna. Mäktigt!